Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
BERÄTTELSER OCH SKISSER
steg upp, kysste mig, förde mig upp på tronen och
tog själv plats i en soffa mittemot. Därpå uppstämde
de båda kvinnliga seraferna en duo av följande lydelse:
»Engelbert, en ängels like
står du i de renas rike:
dygd och oskuld pryda dig.
Herrens sol från himlarunden,
liljorna i gröna lunden,
med den flyende sekunden
sprida dager på din stig.
Skönt om himlens milda lära
skall din vandel vittne bära,
kärlek teckna dina spår.
Likars nöd och kvaldas smärta
finne vägen till det hjärta,
vilket ingen last skall svärta,
tills vid himlens port du står.»
Efter avsjungandet av denna sång fattade den ena
serafen en krans av vita törnrosor, vilken hon dittills
haft fäst på sitt bröst, och satte honom på mitt huvud,
varefter jag ägde rätt att gå vart jag ville. Jag kände
mig icke glad, utan i stället djupt generad, och det
uppbyggligaste av hela akten hade varit åsynen av
gamla Anna, som hade stått bakom dörrposten och
växelvis sett på mig med det ena av sina trohjärtade
ögon, under det att förklädssnibben hade något att
syssla med det andra.
Hade tant Ottonie varit närvarande, är det icke
troligt, att en dylik konfirmationsscen kunnat
upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
