Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOMMARSVÄGHET
177
stranden och plockade styvmorsblommor och nu till
mig ställde det spörsmålet, »vårföre dessa blommor
skulle vara sneda, då icke t. ex. smörblommorna voro
sneda; om de verkligen voro skapade sneda, eller om
de blivit så genom syndafallet, då de också fingo
sina mörka fläckar, och om icke de mörka fläckarna
betydde synden». Jag började befara, att även Karin
stod på vägen att hängiva sig åt en obiblisk
natursymbolik och sökte därför övertyga henne därom, att
det, som vore snett inför människor, väl kunde vara
rätt inför Skaparen, och att man icke så mycket borde
se på vad som vore snett i naturen, utan i stället söka
hjälp mot det snedvridna i sitt eget fördärvade hjärta.
Då Karin visade sig mycket uppmärksam vid denna
påminnelse, ansåg jag, att jag icke borde låta tillfället gå
mig ur händerna att här verka för en god sak, varför
jag uppmanade henne att taga plats i den närliggande
båtens akterstäv; och sedan jag själv satt mig i fören,
började jag föreläsa en del av den predikan, jag hade
ämnat åt mina kamrater, vilken, som mig syntes,
passade synnerligen väl för hennes själstillstånd. Det var
min mening att icke läsa mer än den delen; men Karins
stora uppmärksamhet och böjda sinne, vilket visade
sig i hela hennes yttre, förmådde mig att fortfara ända
till predikans slut. Hon satt stilla, med ansiktet lutat
i båda sina händer, och även sedan jag slutat, ändrade
hon icke denna begrundande ställning. Jag ansåg det
icke heller riktigt att försvaga intrycket av det hörda
genom några av mig själv givna förmaningar eller
reflexioner, utan lämnade tyst stället för att äntligen
återvända till mina vänner uppe på klinten.
Även dem fann jag i ett tillstånd av allvarlig stillhet,
12. —■ Wikner, Vittra skrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
