Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 5 - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
BERÄTTELSER OCH SKISSER
fortsättning, och den mot sjön utsträckta högra handen
föll slapp ner vid sidan; men Werner bugade sig stelt
och sade:
— Jag ber om förlåtelse, men det är denna gång
icke jag, som för er stängt portarna till himmelriket:
det är helt enkelt edra egna hästar, som icke orkade
fram. Ni skulle först ha lärt dem att icke skygga
tillbaka för ett litet dödsdop.
Väl sagt, tänkte jag för mig själv, det är en bild i
samma sak, som Schartau så noga inskärper vid sin
förklaring över den tredje artikeln.
SJÄTTE KAPITLET.
Min mor försonade sig dock snart med den tanken
att vara undanryckt en dödsfara; och ehuru, enligt
min åsikt, min vän Werner alldeles icke i egentlig
mening kunde kallas hennes räddare, så hade hon
dock inom sig beslutit, att han så skulle anses, och
med den allt motstånd nedslående fasthet, hon ibland
kunde utveckla, lyckades hon också upphöja denna
tanke till en trosartikel för sig själv och alla våra
bekanta. Werner avsade sig till en början denna ära,
men lät slutligen, även han, övertyga sig, att så var.
Detta senare förvånade mig mycket och gav mig
anledning till åtskilliga psykologiska reflexioner över
betydelsen och vikten av sanningens oftare upprepande
såsom medel för bibringande av en fast övertygelse;
och jag tror, att det i synnerhet för religionslärare
kunde vara av nytta, om deras tankar angående denna
sak ginge i samma riktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
