Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOMMARSVAGHET
207
litet talat om Werner, som ju skulle utgöra hjälten
i din berättelse, och bra mycket om dig själv och dina
egna reflexioner. Detta finner jag på sätt och vis
vara sant. Men vad skulle jag också göra? Jag är
ingen romanförfattare eller novellskrivare. Aldrig
skulle jag förlåta mig själv en sådan svaghet som den,
att jag gåve vika för lusten att skriva noveller eller
romaner med ordentliga så kallade hjältar och
hjältinnor; ehuru jag bekänner, att jag i min ungdom två
gånger hade att bestå en frestelse till sådant: den första
gången, då en av de vikarierande lärarna vid
läroverket, för vilken jag skrev krior, hade vunnit pris i
Svenska Akademien för en avhandling på prosa; den
andra gången, just dagarna efter sedan jag hade blivit
presenterad för Agata Sommar. Men kunde jag redan
i min ungdom till den grad övervinna dessa frestelser,
att alltsammans inskränkte sig till en första gången
begynt teckning av den naturskildring, med vilken jag
ansåg att romanen borde börja — en afton i en klippig
nejd, en skog till höger och till vänster ett vattenfall i
månbelysning, vid vilket stod en man i kappa och
bredskyggig hatt — då vore det väl mer än
klandervärt, om jag såsom en till åren kommen man skulle
ägna mig åt romanskriveri eller novellmakeri, en
verksamhet, vilken jag anser delvis värdelös, delvis skadlig.
Också har jag redan från början angivit skälet, varför
jag denna gång gripit till pennan: det har varit för att
berätta de enkla händelser, som legat till grund för
det, som jag kallat min sommarsvaghet; på det att
denna för mina vänner, som ofta över densamma fallit
i förundran och uttytt henne orätt, måtte framstå i sin
rätta psykologiska betydelse såsom ett fel, med vilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
