- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
225

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 8

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN SOMMARSVAGHET

225

min vän Werner, och då det tills vidare icke kunde ske
muntligen, måste det ske genom brev, vilka, i den mån
sommaren nalkades, blevo allt tätare. Läsaren undrar
förmodligen, varför jag icke hellre anförtrodde mig åt
tant Ottonie, och jag vet ej själv riktigt, huru jag
sanningsenligt bör svara på en sådan fråga. Men en viss
skygghet att inför tant Ottonie framlägga mitt hjärtas
känslor hade på senare tiden gripit mig, till äventyrs
därför, att desamma för min egen uppfattning hade en
högst oklar form, och jag visste, huru tant Ottonie
i allting fordrade klarhet och bestämdhet. Till
Werner förtrodde jag mig alltså skriftligen; men, sanningen
att säga, skulle jag bliva ganska förlägen, om jag skulle
bliva tvungen att nu för mig själv eller någon annan
besvara den frågan, vad jag egentligen förtrodde
honom. Werner tackade mig för det förtroende, jag
skänkt honom, och hans brev utgjorde även å hans
sida ett hjärtats upplåtande för vänskapens blickar, och
det föreföll mig då, som om vi förstode varandra
fullkomligt, ehuru, när jag nu tänker på saken, jag lika
litet vet, vad han förtrodde mig, som vad jag förtrodde
honom. Det är sant, att Agata Sommars namn,
ävensom min kusin Amalias, i dessa skrivelser stundom
förekommo; men då i Werners brev Amalias namn
sällan nämndes utan i sammanhang med uttryck av
en endast halvt tillbakahållen fasa för någonting
hemskt och trolskt — varvid Werner återigen gjorde
en anspelning på häxan i Hammarbo kyrka — då
förnam även jag, att någonting mystiskt och, om jag så
får säga, kusligt ville inblanda sig i mina känslor,
när jag tänkte på kvinnor i allmänhet eller Agata
Sommar i synnerhet; och när jag en gång närmare

15. — Wikner, Vittra skrifter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free