Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 8 - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
BERÄTTELSER OCH SKISSER
att hon även hade sitt intresse i saken. När brev kom
med underrättelsen, att Werner mottagit bjudningen,
blevo vi alla mycket glada; och då den utsatta dagen
för hans ankomst i början av juli närmade sig, märkte
jag en besynnerlig ostadighet i Amalias lynne och i
synnerhet i hennes synförmåga; än kunde hon icke
se tangenterna på pianot utan att, när hon spelade,
trycka hakan alldeles ned mot bröstet, än kunde hon
genom förmaksfönstret mycket väl upptäcka en åkande
i de ganska fjärrbelägna Nordingsbackarna. Den
sistnämnda upptäckten tillskrev hon visserligen sin hörsel;
men jag var med i rummet och hörde ingenting, ehuru
jag annars hör så väl, att, enligt Antoinettes försäkran,
en hund eller en nervfeberpatient icke skulle kunna
göra det bättre.
NIONDE KAPITLET.
Min berättelse närmar sig nu slutet. Werner kom
ungefär vid utsatt tid, och hans ankomst blev ett
behagligt avbrott i enformigheten. Icke långt därefter
hade vi ännu ett besök av m: 11 Sommar, vilken även
denna gång hade sökt häradshövdingen med anledning
av sin arvsangelägenhet och på återvägen tittade in
hos oss på Hammarslätt.
Hon blev kvarbjuden på middag och fick vid bordet
sin plats mellan mig och Werner. Jag hade bett den
sistnämnde att denna gång riktigt noga giva akt på
m:ll Sommar och uppriktigt säga mig, om han i
hennes väsen kunde upptäcka någonting det minsta, som
kunde berättiga en sådan känsla av hemskhet, som den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
