Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
BERÄTTELSER OCH SKISSER
att Agata Sommar skulle bliva min hustru, ach det
blev klart även för Agata. Detta ljus uppgick för oss
just då den dagens vackra sol nedgick. Sällskapet
promenerade, efter teet, i prästgårdens vidsträckta
trädgård; Agata hade blivit ett stycke efter de övriga, och
jag kom att gå vid hennes sida. Där funnos omkring
oss många vackra blommor, och jag kände ett
oemotståndligt behov att plocka en törnros. Jag undrade,
om det vore höviskt att giva henne åt Agata, men jag
kom mig ej för därmed.
— Älskar ni blommor, m:ll Agata? frågade jag.
— Ja, mycket — svarade hon.
— De likna — sade jag — symboler av den
mänskliga oskulden.
— Ack ja — svarade Agata; — men var finnes den
oskulden efter syndafallet?
Ett ögonblick kände jag mig frestad att svara: hos
er själv, men insåg genast det oriktiga och opassande
i att säga så. — Ni har rätt, m: 11 Agata — sade jag i
stället — ingen människa på jorden är ren inför hjärtats
rannsakare; men olika människor kunna göra ett olika
intryck av renhet, och jag må säga, att redan i
vintras...
Här svek mig rösten, och jag började i stället att
sönderplocka rosen mellan mina fingrar.
— Ni är grym mot den vackra varelsen — sade
Agata sakta.
— O ja, tag ni henne, m: 11 Agata — utropade jag
— så blir hon räddad.
Och Agata tog törnrosen och förde henne till sitt
ansikte. O, plågsamma tvetydighet i denna rörelse!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
