Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANTEGNAS ÄNGEL
279
David mördaren, David äktenskapsbrytaren, David
sonen av Juda blodskändaren, och där sitter ingenting
rent på Israels tron; men om den rene en gång
kommer, och Hagar ej förmår hindra det, skall han finna
tronen spillrad i alla fogar och färdig att brista, så att
när han söker bestiga honom, skola dess spikar
genomborra hans händer och fötter. Du Ismaels Gud, har
jag icke talat sant, eller vårföre slår du mig? Ve, ve,
ve över Israel!
Den gamla föll baklänges mot klippväggen i häftiga
konvulsioner. De bägge vännerna hade all möda att
akta henne för att stöta sig eller vältra sig utför
branten. Omsider upphörde ryckningarna, och en dvala
inträdde. Glaukon och Filippos ville icke lämna henne
i detta tillstånd, utan avvaktade hennes uppvaknande.
Det inträffade efter ungefär en timme. Under tiden
hade sällskapet ökats med ännu en person. Det var
den haltande, rödhårige, som kommit tillbaka.
— Är det du, Jehudah? sade den gamla, när hon
åter slog upp sina ögon — hjälp mig upp; jag har
drömt igen.
Jehudah hjälpte henne upp.
— Kom, min son, låtom oss nu gå till Nasaret.
Det var fromt av dig, att du mötte den gamla. Frid
nu över eder nattliga vandring, I gode herrar, som så
tåligt lyssnat till den gamlas pladder!
Kvinnan och den rödhårige började vandra uppför
gångstigen. De bägge vännerna togo den motsatta
riktningen i avsikt att innan morgonen hinna Tiberias.
Men innan avståndet mellan de bägge paren gjorde ett
samtal alldeles ohörbart, hade Filippos ur den röd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
