- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
312

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hederlige vävaren i Korint (1878)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

312 BERÄTTELSER CCII SKISSER

jag fär rätt, då skall du bli vad naturen egentligen
ämnat dig till: du skall bli en spindel.

— Topp! sade vävaren segerstolt, och bägge ställde
sig nu i porten, där den kungliga processionen skulle
gå förbi.

Där kommo löpare och härolder och krigsknektar
och generaler och deputerade från riksdagen och
biskopar och medlemmar av konungens råd, och så
kom kungen och ledde sin drottning under armen.
Bakom kungen gick hans förste kammarherre och
uppbar hans släp, och bakom drottningen gick
hovfruntimret och bar upp drottningens. Kammarherren
var en martialisk man med kungliga later och
tänkesätt och sade för det mesta v i, när han talte om sig
själv. Hovfruntimret var ännu en jungfru och talte i
singularis.

När kungen kom mitt för vävarens port, fick han
se denne och Criticus. Den sistnämnde kände han, ty
han hade en gång blivit porträtterad i hans bok, både
sådan han var och sådan han skulle vara, och därför
hade han en viss respekt för mannen: och då
kammarherren i detsamma viskade honom i örat, att den
andre, som stod i porten, var vävaren, så tänkte
kungen, att han skulle visa sig en smula folklig, ty det
var just vad Criticus den där gången hade sagt, att
han, utan att skada majestätet, kunde vara lite mer.

— Du är vävaren, min gode man — sade han.

— Med ers majestäts nådiga tillåtelse — svarade deh
tilltalade. — Nu kommer det — tänkte han därvid för
sig själv. Men det kom icke, utan kungen vände sig i
detsamma till den andre och sade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free