- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
318

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hederlige vävaren i Korint (1878)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

318

BERÄTTELSER OCH SKISSER

säga, när det försvann vid det fjärran näset: »för
alltid, för alltid»; dock hade han icke sagt: för evigt.

Och nu på morgonen av den fjortonde dagen var
östanvinden stark som en storm och piskade vågorna
utåt viken som fradgande fålar. Skall han komma
igen i dag? Ja, där står han och ser på sin
papperslapp och ser utåt viken. Spindeln är idel öga och öra,
han tycker sig nästan vara människa som förr, ty
han minns något från sin mänskliga ungdom.

Vad är detta? Den lilla papperslappen har slitit
sig lös och ilar hitåt på stormens vinge. Hitåt, du
lilla fjäril från de saliges paradis, jag vill fånga dig i
mitt nät, och jag skall icke äta upp dig. Blåser du i
sjön, är du förlorad. O, du allra högste, om du kan
höra en spindels bön, så låt mig fånga honom i nätet;
och om du så vill, skall jag aldrig mer misshaga dig
med en spindels ekvilibristik. Nu eller aldrig!

Och spindeln gjorde på en av sina spända trådar en
volt, så att hela nätet skakade. Men papperslappen
fastnade i ena kanten.

— Du välsignade lilla väv — sade den sköne
ynglingen flämtande och slet med feberaktig häftighet sin
klenod lös ur nätet — du har räddat det dyrbaraste
jag ägde! ’

Och den sköne ynglingen återvände glad till staden.

Han hade icke observerat spindeln, och nätet var i
trasor; men det gjorde ingenting: där fanns ingen
spindel mer; där stod på stranden en gammal
linnevävare och gnuggade sig i ögonen och såg utåt viken.

Jag måtte ha drömt — sade han vid sig själv —
jag tyckte, jag såg ett skepp komma hitåt från havet,
lastat med mina ungdomsdrömmar, återvändande som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free