- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
344

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett stycke textkritik (1878) - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

344

BERÄTTELSER OCH SKISSER

förgångna dagar och om hennes avlidne man, lektorn,
vilken, enligt vad hon brukar säga, togs hädan, emedan
han var för god för denna världen och hans
textkritiska lärdom här aldrig kunde få fullt erkännande.
Men rättvisa bor ändå i höjden, och kanske hade
rättvisa kunnat finnas här på jorden också, om icke den
omoraliske pojken, Axel Bille, hade skrivit de där
dumheterna i lektorns bok och därigenom ställt
honom i en löjlig dager för en av universitetslärdomens
representanter. Alla andra människor, som brutit
henne emot, ja även löjtnantskan Kronstjärna, om
vilken hon fått veta, att hon gjort löje av besöket å
skolvinden, hade hon längesedan förlåtit — ty att hon
ännu ibland kallade henne hennes nåd Ehrentofs för
hennes adelshögfärds skull, det var ju ej något ont
menat — men att förlåta Axel Bille, som avbrutit
hennes mans ärorika väg till en professorsplats vid
universitetet, det var en sak, som hon knappt hade
rättighet till, och med den förlåtelsen ämnade hon
uppskjuta till sin dödsbädd, »ty ser du Jonas» — brukade
hon säga till mig — »en kristen människa bör icke gå
ur tiden med hat i sinnet till någon människa; men
ännu är jag riktigt ond på honom för den skada han
tillfogat min oförgätlige Ambrosius och helt säkert
hela den textkritiska vetenskapen». »Det kan väl så
tyckas» — tilläde gumman en gång till min stora
förvåning — »som om Klas hade en stor del i detta brott,
ty för mig har han på själva sin bröllopsafton bekänt,
att det var han som satt in lappen i min mans bok,
men, käre hjärtandes, om en ondskefull tanke står
tryckt i en bok, så skall man väl inte för den skylla
boktryckarn eller bokbindarn, som skaffat in eländet i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free