- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
349

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett stycke textkritik (1878) - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT STYCKE TEXTKRITIK

349

— Jag förstår — svarade denne — vad pastorn menar,
och han har rätt. Att undervisa i sådant, som man
själv icke tror på, det kan ej bringa någon god frukt.
Barnasinnet har en fin instinkt för sanningen eller
falskheten i en lärares karaktär, och denne lärare har att
välja ett av de tu: antingen att i de unga inplanta sina
villfarelser eller ock att hyckla en övertygelse, som
icke är hans. Min mening är därföre, att han, sedan
han visat sig otillgänglig för en bättre undervisning,
bör skiljas från sin befattning, och detta möter intet
hinder, då ju Larson endast är anställd tills vidare
och tills församlingens skolväsen hinner att bli ordnat.

Under det att Hallstedt uttalade dessa tankar, vilkas
riktighet syntes mig ovederlägglig, hade, av honom
obemärkt, en person inkommit i nästa rum genom
den dörr, som från kontoret lett ut till köksförstugan,
och som för den starka värmens skull nu stod öppen.
Den främmande hade stannat vid kontorsdörren liksom
för att invänta det ögonblick, då brukspatronen skulle
bli honom varse. Han hade träben och var enögd,
och ett yvigt skägg betäckte hans haka och kinder.

Jag såg, att pastorn rodnade, så snart han blev den
nykomne varse, och detsamma gjorde även
kyrkoherden, då brukspatronen med en viss skadeglädje
i minen presenterade:

— Herr Larson.

— Ursäkta — sade denne — det var ej min mening
att lyssna, men jag hade kommit för långt för att
draga mig tillbaka.

— Skadar icke — sade kyrkoherden och räckte
ädelmodigt handen åt mannen i den luggslitna fracken — en
ärlig man säger sin mening rent ut: jag har sagt min,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free