Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Till Fredrik Sandberg, 16 Augusti 1855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 PONTUS WIKNER
ii. Till Fredrik Sandberg.
Uddewalla och Foss d. 16 Aug. 1855.
Älskade Broder!
»Nåd och frid föröke sig i oss genom Guds
och vår Herres Jesu Christi kunskap —!»
Då jag nu enligt löfte går att skrifva Dig till, borde
jag visserligen hafva ganska mycket att säga Dig, så
mycket mer som det nu är den första gången i mitt
lif, som jag har den oskattbara glädjen att få
bref-vexla med en sann Christendomsbroder och med honom
tala något litet om det, som ligger oss allra närmast
om hjertat, men hvilket verlden aktar för spott och
hån. Jag lefver här så att säga i en tom öken, ty
hvad annat namn skall jag väl gifva en nejd, der vår
dyre och älskade Jesus är så okänd, som här. Men
det är ju, tyvärr! förhållandet äfven på andra ställen,
att »de helige äro- förminskade och de trogna äro få
ibland menniskors barn». Emellertid vet jag väl, att
jag icke är lemnad allena åt mig sjelf; ty alltför snart
skulle jag då duka under för djefvulens, köttets och
verldens anfall, hvilka äfven under de sist förflutna
dagarne gjort hvad de kunnat för att draga mig ifrån
tron på min Jesus. Visserligen händer det väl ofta, att
jag icke känner nådens kraft på mitt hjerta, som
ej sällan emot mig höjer en fördömande stämma;
men Jesus är dock ännu större, än mitt hjerta, och
vet allting. Visserligen blir det stundom ganska mörkt
för mig; Guds ord är icke alltid så ljuft, bönen icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
