Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Till Fredrik Sandberg, 14 Januari 1856
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
PONTUS WIKNER
14. Till Fredrik Sandberg.
Röe den 14: de Januari 1855.
Älskade Broder i Christo!
Nåd vare med Dig och frid af Gudi, vårom
Fader och Herranom Jesu Christo!!!
Tvenne timmar efter min hemkomst förliden Fredag
anlände vår vän Elis hit, efter en fyra dagars resa, och
medförde ett långt och kärt bref från Dig, för hvilket
jag härmedelst får på det hjertligaste tacka. Du säger
att mina bref lända dig till förödmjukelse, derföre
att jag deri tillskrifver den trofaste Herden äran af
allt. Men käre Broder, huru skulle jag annat kunna,
sålänge jag finner mig sjelf vara en eländig syndare
och all min kraft ett intet. Huru skulle väl en
men-niska, som sett alla sina egna bemödanden att rädda
sig sjelf aflöpa fåfängt, som varit i tillfälle att af
egen erfarenhet känna skröpligheten och flyktigheten
hos alla menniskans föresatser till det goda; huru
skulle väl hon, då hon ändtligen af den starkare
handen blifvit fattad och såsom en brand ryckt ur
elden, tillskrifva sig sjelf äran deraf? Gud bevare oss
alla för den minsta tanke åt det hållet! Icke heller har
jag någonsin hos dig funnit något förringande af
Frälsarens förtjenst, ehuruväl vi visserligen något hvar
måste känna, att vi aldrig nog djupt kunna känna vår
egen fullkomliga oförmögenhet till allt godt, aldrig
nog prisa och upphöja den käre Frälsarens
härlighet. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
