Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Till Hugo Malm, 4 Juli 1856
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, FÖRSTA SAMLINGEN 43
förvånas öfver mig sjelf. Måhända äro således icke de
aningar så alldeles ogrundade, hvilka stundom falla
mig in, näml, att mina återstående dagar ej äro många.
Också kan jag icke neka, att föreställningen om döden
för mig äger ett visst behag, medförer ett slags
ljuf smärta; ty onekligen skulle det vara mycket skönt
att lemna detta fåfänglighetens oroliga haf och styra
sin kosa in i den för alla stormvindar betryggade
hamnen.
Dock —■ hvarföre talar jag om så dystra saker
till Dig, som, med alla lyckans håfvor utrustad, i
den verld, som öppnar sig framför Dig, skådar blott
ett leende fält, beströdt med glädjens mångskiftande
rosor? Nåväl, jag vill tala om något annat. Ynglingen
tycker bäst om att vara glad och han gör icke orätt,
ty det finnes äfven ett slags glädje af ädel natur,
som öfvervinner alla lifvets sorger, ja trotsar tiden.
För att nu ändtligen berätta något nytt, så får
jag nämna, att jag Midsommardagen uppträdde som
predikant i Foss och Håby kyrkor. Det är, som jag
kanhända redan sagt Dig, mitt största nöje att få
predika, och om jag icke förut visste Din åsigt
om saken, så skulle jag be Dig bli prest.
Och nu finner jag mig plötsligen af rummets
inskränkthet föranlåten att afbryta. Om jag någon
gång får vänta mig ett par rader af Din hand, så
skall det vara mig oändligen kärt. Jag kan då få
höra, huru det står till i Götheborg. Lef väl och
glöm icke
vännen
Pontus Wikner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
