Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Till Hugo Malm, 27 Augusti 1856
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, FÖRSTA SAMLINGEN
49
Du ber mig i Ditt bref om ett råd med afseende
på Din framtid. I första rummet får jag erinra Dig,
att Du har en långt bättre Rådgifvare, än mig, att
tillgå på långt närmare håll; en Rådgifvare, som
aldrig sviker och aldrig ger ovisa råd. Du torde inse,
hvem jag menar.
Emedlertid, om det är vänskapens ljufva pligt, att,
då det låter sig göra, gifva ett godt råd, så vill jag
äfven gerna säga Dig min tanke om valet af ställning
i lifvet. Detta val är af aldra största vigt, ty lika
lyckligt som det är, att vara det, hvartill man har
lust och fallenhet, lika olyckligt är det utan tvifvel;
att vara ställd på en plats, för hvilken man icke
passar. Oftast torde den i det allmänna lifvet
framträdande ynglingen af en inre makt känna sig kallad
till något visst mål. Sålunda kan jag för min del, då
jag skådar mot framtiden, aldrig tänka mig sjelf
annorlunda än såsom prest. Och för att särskildt tala om
det presterliga kallet, så är detta, i mitt tycke, det
ojemförligt skönaste. Det är naturligen så med oss,
att vi helst vilja ha att göra med den, som vi mest
älska; om honom tala vi ju helst, tänka oftast på
honom och göra allt, hvad vi kunna, till hans behag.
Men hvem kan väl i högre grad göra anspråk på vårt
hjerta, än Han, som för oss gick i döden? Honom
böra vi ju, snälle Hugo! och skola ju också skänka
vår högsta kärlek? — Nåväl, hvilket kall ger oss
så rika tillfällen, att bevisa denna vår kärlek, som just
det presterliga? Är icke innehållet af allt, hvad en
prest både skall tala och göra, just den, hvilken han
mest älskar? Men å andra sidan, vet jag ingen så
olycklig, som den prest, hvars hjerta icke är öppet
4. —■ Wikner, Brev. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
