Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Till Hugo Malm, 12 September 1856
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, FÖRSTA SAMLINGEN
53
mig, få uppbära Ditt förakt, ja kanske Ditt hat; — men,
Hugo, jag måste, jag måste bära äfven detta, ehuru
Du varit mig kärare än mitt eget lif.
Skall jag väl då nu för alltid säga Dig farväl?
— Ett sätt gifves, hvarigenom vi icke skulle behöfva
för alltid åtskiljas, utan tvärtom blifva med ännu
fastare och renare band förenade. Och detta sker,
om vi begge kunde blifva lärjungar till den store
och älskvärde Mästaren, Jesus Christus. Då skulle
vi också vara oändligt lyckliga, och för Hans skull
älska hvarandra, men älska Honom öfverallt. Detta,
min Hugo, är den ende vägen till sällhet och frid.
Gud lede oss af sin stora barmhertighet in på den
vägen!!! —
Men skulle det så illa vara, att Du icke tycker
om den vägen, utan heldre följer verldsmenniskorna
på den väg, de hafva utvalt, och hvilken leder till
oundviklig undergång; om så skulle vara, då måste
jag, o min älskade Hugo, bjuda Dig farväl — hvad
säger jag? — för evigt! Mitt hjerta vill brista!
— för evigt!!! —
Ät Dig, Hugo, åt Dig öfverlemnar jag att välja.
Jag går tillbaka till Jesus; vill Du följa med, så
kunna vi ännu alltid hafva sällskap; vill Du icke,
så måste Du säga farväl till mig och evigt förglömma
Din hängifne vän
Den 12 Sept. 1856.
Pontus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
