- Project Runeberg -  Skrifter / 11. Brev. I. 1851-1869 /
56

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Till Hugo Malm, 14 Oktober 1856

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56

PONTUS WIKNER

gungande böljan och Du var den siste, vid hvilken
saknadens blick dröjde. Dig var det som mitt öga
sökte bland folket på stranden, då redan en lång
bana skiljde oss åt. Nu har jag då icke längre den
glädjen att få se och tala vid Dig, men tro1 mig:
midt ibland kära anförvandter är Du lika ömt saknad,
som någonsin en älskad bror kunde vara. Den gåtan
är ännu icke löst, hvarföre Du blifvit mig så dyrbar;
— kanske löses hon först på andra sidan grafven.

Du minnes tvifvelsutan, hvarom vår sista
bref-växling handlade. Jag har sedan dess flera gånger
träffat Dig, men ändock icke fått tillfälle att berigtiga
ett yttrande, som Du i Ditt sista bref fällde. Sedan
Du der framställt de fördelar, Du hade hoppats, vinna
genom bekantskapen med mig, låter Du dessa ord
inflyta: »efter du nu tycker, att jag är för obeskedlig,
så måste vi skiljas åfe. Älskade Hugo! har jag då
icke långt före detta sagt Dig, att hela felet för
alltsammans ligger hos mig och ingen annan? Du
kan i detta hänseende icke göra Dig den ringaste
förebråelse. Tvärtom, hade Du varit litet mera
obeskedlig, så hade jag kanhända aldrig råkat ut för det
grymma öde, som nu drabbade mig och hvars
betydelse jag för Dig utvecklade, då jag första gången
skref till Dig derom. —

Men troligen är Du längesen trött att höra dessa
saker så mycket omtalas och jag undrar icke derpå.
Jag skulle icke ens finna det besynnerligt, om Du
vore ledsen på mig. Men låtom oss tala om något
annat. Min resa gick ganska lyckligt och jag hade
hela vägen att glädja mig öfver ett mycket vackert
väder. Vid Trollhättan besåg jag de förfärligt sköna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 21:33:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/11/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free