Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43. Till Hugo Malm, 21 Oktober 1857
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
PONTUS WIKNER
har jag hört, att Götheborg framför andra verldens
städer och orter är något paradis, och dock har
jag aldrig lemnat ett ställe med större saknad och
djupare smärta, än just den gamla goda
handelsstaden G b o r g. Jag skulle aldrig säga något derom,
ifall jag hade varit i min vän Hult:s kläder. — Dock
— det är ju sannt — vänskapen är ju
kärlekens broder (jag ville snarare säga: vänskap och
kärlek äro ett) och måste väl såsom sådan med honom
hafva något syskontycke, och med honom dela den
sorgliga förmågan att ingjuta smärta i afskedets
ögonblick. Och om jag derjemte trodde mig hafva en
aning om, att det farväl, som jag sade dig dernere
på bryggan, skulle blifva det sista på jorden; då kan
det väl ursäktas, om jag i den stunden och i derpå
följande stunder skulle känna mig mer än vanligt
beklämd.
Denna beklämning är ännu ej öfvervunnen, och jag
nästan misströstar om att någonsin blifva glad igen,
som andra menniskor. Men tiderna förändras och
vi med dem. När sorgen länge nog tärt mitt bröst
och utkräft sin del, så står kanske äfven mig en
rolighet tillbaka.
Som sagdt är, tillbragte jag 4 dagar på resan till
Stockholm och först Fredagens afton lade vi i land
uti hufvudstaden. Den ägde för mig föga lockande,
och jag begaf mig derföre redan följande morgon
ombord på Ångf. Upland, som efter en 8 timmars
färd öfver Mälaren försatte mig till målet af min resa,
det gamla, lärda Upsala. Här återsåg jag mina värda
kamrater, bland hvilka flera redan på ångbåtsbron
voro oss till mötes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
