Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 58. Till Herman Björnström, 2 Juni 1858
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
PONTUS WIKNER
om jag så till vida går Dig i förväg, att jag i dag
börjar ett litet bref till Dig. Jag är nämligen icke
i stånd att längre undvara ett litet samtal med Dig,
och då detta, ty värr! icke kan ske muntligen — ty
den ljufva tiden är förbi — så måste det ju ske
skriftligen. Jag kan alltså icke annat än vara på det
högsta tacksam både emot den, som uppfunnit
skrif-konsten, och emot den, som infört postväsendet;
ty om dessa icke funnits, så vet jag icke hvad jag
nu skulle taga mig till, då jag vill tala ett par ord med
min Vän deruppe i hufvudstaden. Med en liten suck
af tacksamhet för de forntida män, som beredt
efter-verlden, inclusive mig stackars Pontifice, tillfälle till
brefväxling, begynner jag nu alltså detta lilla bref —
eller kanske stora? hvad vet jag? — ty att fullända
detsamma tillkommer troligen en annan dag, då jag
tilläfventyrs redan fått det oskattbara nöjet att få
emottaga den utlofvade skrifvelsen från min Herman.
Det är i dag jemnt åtta dagar sedan jag sista gången
var tillsammans med Dig i Stockholm. Jag upplefde
då, såsom ofta tillförene, sorgligt glada stunder; glada,
ty de tillbragtes i Ditt sällskap; sorgliga, ty de stodo
i alltför nära samband med afskedets ögonblick —
Och detta svåra, detta grymma ögonblick, som med
obeveklig hand djerfves slita de trognaste vänner, de
varmaste hjertan från hvarandra, — uteblef icke.
Stor-kyrkobrinken och den mulna aftonstunden blefvo
vittnen till vår skiljsmässa, den sista för en tid, hvem
vet huru lång? — Herman! Jag misstänker, att Du
ler åt mig, då Du läser detta, och säger vid Dig sjelf:
»Den tokige Pontificen, så sorgligt han målar en
af-skedsstund, som dock icke inneburit annat än en skiljs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
