- Project Runeberg -  Skrifter / 11. Brev. I. 1851-1869 /
155

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 60. Till Herman Björnström, 7 Juli 1858

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BREV, FÖRSTA SAMLINGEN

155

bröder, så att jag är alldeles förbryllad i hufvudet,
isynnerhet nu då min afresa är så nära förhanden,
och thy åtföljande bekymmer redan infunnit sig. Ack,
nu måste jag åter öfvergifva mina gamla kära
Föräldrar och älskade Bröder, bland hvilka den ene
kanske aldrig skall blifva mig förunnadt att återse.
Det är mycket smärtsamt för så känsliga naturer,
som min. Också gör jag mig oftast mycket mer
bekymmer, än jag verkligen kunde behöfva, hvilket
allt är Dig nog bekant.

Midsommardagen predikade jag åter här i Öfra
Ullerud och hade en hel mängd åhörare. Till ingång
hade jag Ps. 137: 4 och till ämne: »En Herrans
visa, sjungen äfven uti främmande land». Denna gång
voro, jemte mina Föräldrar, äfven trenne Bröder
närvarande.

Min hälsa är ännu tämmeligen vacklande och
öfver-hufvud taget sämre än i Upsala. Detta var äfven
händelsen förlidet år, och deraf tager jag mig
anledning hoppas, att jag, nu såsom då, skall bli bättre igen,
då jag kommer ner åt Bohus Län. Det . synes som
vore Wermlands klimat icke rätt tjenligt för mig,
min stackare. — Jemte kroppsliga lidanden är jag
ännu, såsom förr, ofta ett rof för själiska, som hafva
till följd en djup melancholi. Sålunda fortfar jag
allt-jemnt i min sorgliga egenskap af den »lidande
Pontus»; huru länge — det vet Gud! — —

Denna min svårmodighet minskas ingalunda af det
beröm och de loford, som ofta nog nått mina öron.
Man anser mig för en särdeles god yngling och
prisar mig äfven derföre lycklig; — men jag inser
med smärta, att jag ej kan kallas någondera. Hoppet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 21:33:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/11/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free