Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Till Hugo Malm, 26 Juli 1858
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
PONTUS WIKNER
Du får förlåta, om mina tankar skulle röja någon
oredighet. Det har då säkert sin orsak deri, att jag
ej är rätt återställd efter en middagslur, hvari jag
råkade falla efter måltiden, och som varat så länge,
att jag blifvit alldeles yr i hufvudet.
Nå, från Asklund kan jag hälsa; han är, som Du
ju vet, Adjunkt här i Foss. I går predikade han också
i vår kyrka. Han trifves mycket väl, och kan ej heller
göra annat, ty få adjunkter hafva det så bra, som
han. Sin starka disputationsförmåga, för hvilken jag
alltid måste duka under, profvar han nu som bäst
på Kyrkoherde Carlson, som också brukar vilja stå
fast vid sin mening.
För min del, har jag just icke så särdeles roligt
här på Foss. Befallningsman är mycket snäll och
god emot mig; men der intet familjelif äger rum,
kan ej heller blifva något egentligt hem. Jag skulle
derföre gerna göra några små turer både hit och
dit till mina vänner, om jag blott kunde komma
härifrån; men det är nog omöjligt. Någon
Gustafs-bergsresa blir nog icke af, så roligt det än vore att
få träffa Dig, min lille, store Hugo! Kanske får
jag alltså icke mer se Dig på detta året; ty då
jag härnäst (i September) reser till Upsala, är det
väl troligt, att Befallningsman, varnad af min
Göthe-borgsresa förliden höst, önskar, att jag tager vägen
om Wenersborg, och då får den stackars Pontus foga
sig i sitt hårda öde. O tempora! o mores! Att få
se Dig fem minuter på året lärer dock vara mig
medgifvet.
För några dagar sedan var här en alldeles oerhörd
värma, så att hela min lekamliga varelse var nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>