- Project Runeberg -  Skrifter / 11. Brev. I. 1851-1869 /
179

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 69. Till Herman Björnström, 19 December 1858

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BREV, FÖRSTA SAMLINGEN

179

af pockapå tillgift för min förseelse. Ja Herman,
Du är lika »alldeles tvungen» att förlåta mig, som
jag stundom var »alldeles tvungen» att stundom under
vår gemensamma vistelse i Upsala taga emot
Concert-biljetter, dem jag icke ville ha.

Ditt sista bref var mig mycket kärt, särdeles för
de önskningar och förhoppningar med afseende på
min inre verld, som Du mot slutet deraf uttalade.
Jag är ock glad att hufvudsakligen kunna gifva Dig
rätt. Ensamheten på landet har verkligen varit ett
medel att bibringa mig ett lugn, som jag sällan
ägde i Upsala. Dock är jag icke alldeles, nej långt
ifrån, fri för strider inom mitt bröst — de skola
visst fortfara, sålänge hjertat klappar derinne —. Du
observerade kanske någongång i min Dagbok den
anmärkningen öfver någon af de många sorgligare
stunder, hvilka der blifvit skildrade, att jag ständigt
måste uthärda kamp och strid antingen på »trons»
eller på »kärlekens» vägnar. Detta sorgliga alternativ
föresväfvar mig väl ännu likt ett hotande åskmoln;
men det skall — jag hoppas det — snart genombrytas
af ljuset derbakom, den »klara morgonstjernan»! —

En annan del af Ditt bref föreföll mig dock mindre
angenäm. Du ger mig en rätt skarp förebråelse för
något yttrande om »föga saknad» m. m. som jag
lär hafva fällt i min sednaste skrifvelse. Du kallade
sjelf detta mitt yttrande »ironiskt» och deri tror jag Du
hade mera rätt än Du sjelf ville. Ty ironi är ju
att säga ett och mena motsatsen. Var således mitt
yttrande »ironiskt», så innebar det ju motsatsen af
den mening Du deri ville inlägga. Huru härmed
än måtte vara; det vissa är, att jag icke menat illa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 21:33:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/11/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free