Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 74. Till Hugo Malm, 1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, FÖRSTA SAMLINGEN 195
Ett af fröjd bestråladt öga,
Och en kind, hvars färg var lifvets,
Och en mund, som log i purpur;
Men när qvällen kom, låg skymning
Öfver ögats djup, och kinden
Bar ej lifvets färg, men dödens;
Och på purpurfriska läppar
Trycktes nyss af evigheten
Bleka tystnadens försegling.
Så förgängelsen har ristat
Djupt sitt namn i hvarje hjerta,
Som, af stoft till lifvet manadt,
Vänder sist till stoftet åter.
O, så fly de lifvets timmar
Hän mot dystra målet: döden!
Lifvets fröjder, lifvets sorger
Svalkas alla djupt i grafven.
Ja så vet jag då, att äfven
Detta hjerta, som så ofta
Klappat sakta, klappat stormigt,
Skall en gång ej klappa mera!
Men när detta sker, när bröstet
Drar sin sista suck och andas
Ut, med den, sitt lif, och ögat
Ser ej åter dagens stråle;
Är det då förbi för alltid? —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
