Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 75. Till Hugo Malm, 28 Juni 1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
PONTUS WIKNER
deruppe än härnere, hvilken blott behöfde en stilla
vink för att i all tysthet taga ut steget öfver dén
dunkla klyftan mellan tid och evighet. Nu är steget
taget och jag finner det så — om jag får bruka detta
uttryck — naturligt, så att det icke kunnat förefalla
mig öfverraskande.
Till Doctor Beckman stod jag i stor förbindelse.
Näst Gud har jag utan tvifvel honom att tacka för
den första blicken in i Christendomens väsende. Det
är märkvärdigt, hvad det är välgörande, att höra
sanningen af dens mun, som sjelf upplefvat, hvad han
talar. I detta hänseende var min confirmationstid för
mig en välsignad tid. Att det frö, som den gamle, pu
bortgångne, Läraren nedlade i mitt hjerta icke alltid
fått bära en motsvarande frukt, var icke hans fel, det
var mitt.
När Du härnäst skrifver, kunde Du ju vara snäll
och säga mig något om de närmare omständigheterna
vid hans död och begrafning. Detta intresserar rnig
och jag har ingenting derom hördt, mer än sjelfva
notificationen af hans bortgång.
Jag började detta mitt bref på möjligast muntra
vis och nu har jag helt obemärkt kommit in på
dödsbetraktelser. Förlåt mig, Hugo, denna inconsequens.
Dock — den skadar icke. Du har deri den
trognaste bilden af Harbovännens själsverld. — Der är
ofta glädtighet och löje, men på djupet väller ändå
alltid en åder af osägligt vemod. Det är »det Eviga»,
som der gör sin rätt gällande.
Du njuter nu, föreställer jag mig, i fulla drag af
landtlifvets vederqvickelser. Detsamma borde väl också
jag kunna göra och gör det äfven till en del; men dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
