Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 76. Till Ernst Björck, 21 Augusti 1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
PONTUS WIKNER
blef innerligt glad, behöfver jag icke säga — men jag
blef äfven en smula vemodig d. v. s. rörd öfver
ett så digert och gediget bevis af Din vänskap. Hur
har Ernst Björck kunnat ge sig tid att sitta vid
skrif-bordet så länge för min skull? — Så tänkte jag och
jag tillägger, att om Din föregående tystnad varit
om än 5 ggr så lång som den nu verkligen varit;
så hade jag ändå ej annat kunnat göra än förlåta
Dig, tacka Dig och omsider känna mig sjelf såsom
gäldenären.
Tack då, Ernst, tack af hjertat, för Ditt långa,
vänskapliga och innehållsrika bref!
Tack vidare för den blick Du öppnat mig på
djupet af Din själ. Det var icke den första, jag fått
kasta ditin. Jag har länge vetat, att mitt eget arma,
efter det eviga och ovanskliga goda törstande hjerta
ägde en bundsförvandt inom Ditt bröst. Det är väl
också derföre som jag så gerna mot detta b r öst
lutade min panna, då den brände het af själens dolda
strider. Det är väl därföre som Ernst Björck blivit min
bäste, ja i djupare mening — min ende vän på
jorden.
Ernst! detta är mycket sagdt, men jag menar
allvarligt med hvad jag säger. Jag kallar icke detta yttre
lösare band, som vana, umgänge, eller blandade
intressen sammanknyta, för vänskap: vänskap blir det
först då, när det ena hjertat sluter sig till det
andra, der det ena hjertat skådar in i det andra
för att finna — jag vet ej om icke — sig sjelft.
Ernst, — Du har ju också sett något längre än på
blotta ytan af min själ. Hvad Du dervid upptäckt,
vet jag just icke. Men att Du icke sett allt, det vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
