Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 76. Till Ernst Björck, 21 Augusti 1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, FÖRSTA SAMLINGEN
221
»mirt hjerta åter med tro kunna omfatta
Christen-»domen och Christendomens grundsanning: »Gud
»i Ch risto?» — Förr än detta skett vet jag väl,
»att jag icke finner någon frid.»
Arthur stod en stund stilla och blickade upp mot
himlahvalfvet. Han sade intet men det låg en bön
i hans blick, det låg en fråga i hans öga — en
hjertats fråga. Han uttalade den icke, men nog vet
jag, att den lydde så här: »Är Du den, som komma
skall, eller skole vi förbidä någon annan?»
Och med denna fråga lemnade han
kyrkogården. –––––-
Och nu, min Ernst, tror jag att Du kan hafva
sett nog. Arthur är Dig nu bekant, om icke så nära
som Albin — det vore väl mycket! — dock så pass,
att Du kan afgöra, huruvida han förtjenar Ditt
deltagande eller Ditt förakt.
Skänker Du honom det förra, så skall han väl
söka att vara tacksam; men skulle det sednare falla
på’hans lott, så blir han visst mycket bedröfvad,
men skall ändå icke anse sig ohjelpligt förlorad.
Han har nämligen — men nej det kan nu vara
nog.
Til) sist borde jag väl för Dig, Ernst, presentera
de båda vännerna Albin och Arthur — men jag
tror icke, att detta är af nöden. Du känner dem
visst — åtminstone den förre — bra nog förut.
Seså, tacka mig nu för de små intressanta vuerna,
jag för Dig upplåtit. De hafva varit dunkla,
mystiska, ungefär sådane, som erbjudas oss af en
månskensnatt i September. Det är så sorgligt, så tyst i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
