- Project Runeberg -  Skrifter / 11. Brev. I. 1851-1869 /
225

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 76. Till Ernst Björck, 21 Augusti 1859

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BREV, FÖRSTA SAMLINGEN 225

mycket, mycket lidit, — Jesus har aftorkat
tårarne. Han har mycket, mycket frågat, —
Jesus har gifvit honom svaret: Jag är Vägen,
och Sanningen, och Lifvet! — Såsom Fadren
hafver älskat mig, så hafver jag ock älskat Eder
— blifver i min kärlek! Ja måtte jag blott
forblifva i Hans kärlek! Gifve Han Sjelf sin nåd
dertill! Jag vet alltför väl, att min egen kraft är ingen.

Min knappa tid, som endast medgifver spridda
stunder att egna åt correspondensen, har haft till
följd, att detta bref först i dag — den 27: de
Augusti — hinner bli färdigt. I morgon skall det
väl då på posten. Om Du ännu är qvar på
Björke-ris, då dessa rader anlända; torde vara tvifvel
under-kastadt, men jag skrifver under samma adress på
vinst och förlust. — Du kommer väl snart upp igen
nu till det kära Upsala, och hoppas jag att då
ännu någon gång få träffa Dig, ännu en gång få
—- »luta min panna mot Ditt trogna bröst». — Och
när jag om ett år — det går ju snart! — får
återvända till Universitetet, huru skola vi icke då
gemensamt sträfva framåt mot vårt höga mål. Dervid skola
vi icke med ett slags förnämt förakt se ned på det
myckna både sanna och sköna, ja äfven goda, som
utan, tvifvel möter oss inom naturens och
mennisko-andens verld, men vi skola låta det allt få sin rätta
betydelse, derigenom att vi sätta allt i förhållande
till Christus. Hän är det Sanna, det Sköna
och det Goda i dess högsta och djupaste mening,
och allt annat blir sannt, skönt och godt endast
i den mån det — på förståndets, känslans eller viljans
15. — Wikner, Brev. I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 21:33:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/11/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free