Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 77. Till Hugo Malm, 10 September 1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
PONTUS WIKNER
natlen, utan att sådant behöfver gifva sig tillkänna i
vårt utvärtes uppträdande.
Menniskan är en mycket besynnerlig varelse och
har derföre rätt svårt att komma underfund med
sig sjelf. — Jag vet nog, hvaraf detta kommer sig.
Hon bär inom sitt eget bröst en omättlig hunger
och en osläcklig törst, som går ut på ingenting
annat än — det eviga. Inbillar hon sig nu, att
denna hunger och denna törst kan tillfredsställas
genom ändliga medel — mer och mindre sköna, mer
och mindre goda —och bjuder sådant åt sin trängtande
ande; då finner hon i stället för mättnad en förökad
hunger, i stället för tillfredsställelse fördubblade oval.
Det är denna otillfredsställda hunger, dessa
fördolda qval, som så ofta och så oförmärkt inblanda
sig i hvarje lifvets njutning och gifva åt våra
skönaste utsigter en anstrykning af dysterhet och
tomhet, för hvilken anden ryggar tillbaka.
Om dessa qval och dessa frågor också ibland
bringa oss bittra stunder, så må vi dock icke afvisa
dem eller behandla dem med likgiltighet: de äro
den handgripligaste borgen vi äga derpå, att vi äro
ämnade för evigheten.
Jag behöfver ej säga Dig, att jag ofta erfarit
sådana qval och att jag ännu ofta erfar dem. Du
känner mig sedan länge tillbaka såsom en något
besynnerlig och oförklarlig menniska, som icke rätt vet
hvad hon vill.
Dock, nog vet jag hvad jag vill — jag vill det
Eviga goda, och nog vet jag, hvem som allena
kan skänka mig det — C h ristus!
rMitt mål är derföre att vinna Honom, och detta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
