Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 88. Till Hugo Malm, 3 Augusti 1860
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
PONTUS WIKNER
88. Till Hugo Malm.
Min lilla vän Hugo!
Återigen är det slut med mitt postpapper, och
skrifpapperet måste nu daran. Tack, snälle Hugo,
för Ditt kära bref; det har visst redan 3: ne veckor
varit i min ägo. Jag medger, att den tiden är lång,
ifall Du, då Du inväntar mina stackars små bref,
väntar på dem såsom på något godt. 1 annat fall
skall 3: ne veckor vara en bra obetydlig tid, och
i hvilken händelse som helst måste ju Hugo kunna
förlåta Pontus för gammal bekantskaps skull.
Kära Hugo, ja vår bekantskap börjar verkligen att
bli gammal. Vi hafva icke träffats på tvenne år.
Sedan den tiden hafva vi visst begge blifvit mycket
förändrade. Och dock, när jag nu skrifver till Dig,
så sitter jag och inbillar mig, att Du ännu endast
är den löårige Hugo eller fastmer den 15årige
— ty den löårige såg jag så kort —; och likaså
tror väl Du att jag är bara 23 år eller så vid pass.
Jo vackert ock! nej jag är nu 23 och Du 18!
Det är annat det än förr!
Och om våra år så framskridit, tror Du väl, att vi
begge äro just precis sådane, som de ynglingar,
hvilka, en October-afton år 1857 i ett visst bekant
hörnhus i närheten af Götheborgs Trädgårdsförening,
tryckte hvarandras hand till afsked och af hvilka
åtminstone den ene kände sig så till mods som hade
han burit döden i hjertat? Som denne ene var jag,
så vet jag åtminstone om honom, att han icke är
den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
