Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 89. Till Hugo Malm, September 1860 - 90. Till Hugo Malm, 18 Oktober 1860
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, FÖRSTA SAMLINGEN 265
Slutligen äro alla försedda med veckade hattar.
Primus och Ultimus (Bring) hålla tal på Latin, sång
och musik, sist en predikan af Biskop Annerstedt,
och allt är slut. Akten hade upptagit 5 timmar.
Det är sannt: jag hade så när glömt, äfven denna
gång, att säga, hur jag mår. Jo, kära Hugo, Dina
farhågor äro ogrundade: jag mår som en Prins och
har mått så hela sommaren. — Hälsa Jean, att han ej
får vredgas på mig för min tystnad! Den skall
väl brytas en gång. — I dag äro Andersson och
Belfrage uppe i studentexamen och man hoppas att
det går väl. Framför min vördnad till Din Mamma
och Moster. Lef väl, så väl som det önskas Dig af
Pontus.
90. Till Hugo Malm.
Min vän Hugo!
Det var en viss skola bland de gamle
philosopher-nas, som påstod att det högsta goda icke så mycket
bestod uti någon positiv njutning som fastmer uti
frånvaron af all smärta; och det är icke långt
ifrån att äfven jag nu skall bekänna mig till denna
skola. Ty, vet Du, jag mår nu så väl så väl, att jag
knappt kan beskrifva huru väl jag mår, och dock är
det endast några timmar sedan jag tyckte mig vara
en den olyckligaste varelse på jorden. Jag hade
tandvärk, en flygande, flängande, mördande tandvärk, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
