Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 105. Till Hugo Malm, 13 April 1862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, FÖRSTA SAMLINGEN
303
trämurar. Skada att Herr V. v. F. (Götheborgaren
Leman) i GötheborgSposten gått mig i förväg med
åtskilliga underrättelser rörande vårt nationslif. Så
hade vi nyss en parodi på den nordiska festen,
hvar-vid bland andra äfven jag uppträdde såsom talare.
I Lördags uppfördes en tragedie i 5 akter,
improviserad från början till slut. Emedlertid var den
så tragisk, att det tragiska slog öfver i det komiska,
och vår skrattlust underhölls på ett ganska angenämt
sätt. Ernst Björck, som hade en mera framstående
rolle, talade på idel rim och meter. Det är en riktig
krabat till att hafva ordet i sin makt.
När Du träffar Lector Ljungberg, så framför till
honom min hjertliga hälsning, ifall han på den sätter
något värde. Säg honom, att jag just nu som bäst håller
på att studera »Kants Kritik der reinen Vernunft».
— Bringa äfven min ödmjuka hälsning till Din
älskvärda Moder, Din Moster, i händelse jag skulle vara
ihågkommen. Jag börjar annars blifva Skeptiker med
afseende på att vara ihågkommen, ty till och med
min Mæcenas tyckes hafva glömt mig, så att om han
ej snart tänker på mig med contanta tankar, så går jag
min fullkomliga ruin till mötes. Men det skulle allt
vara skada på en så lofvande yngling — ha, ha, ha!
Seså, nu börjar det snöga igen — man kan riktigt
bli förargad. Nyss sken solen så vackert öfver
Upsala-slätten. Ljus och mörker, solsken och mulna skyar,
snö och vårregn — det är den evigt växlande öof
— men jag är Din vän
Pontus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
