- Project Runeberg -  Skrifter / 11. Brev. I. 1851-1869 /
305

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 107. Till S. Wieselgren, 15 Juni 1862

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BREV, FÖRSTA SAMLINGEN 305

och jag skulle kunna gråta tårefloder, rikare än dem
himmelen derute i dag utgjutit.

Skulle nu Skapare-anden få sväfva fram öfver detta
chaos i min inre verld och säga: »Varde ljus» —
hvad tror Du väl då skulle framträda i ljuset såsom
den första rediga bilden? Låt mig se! Jo det är
bilden, Sigge, af vår vänskap. Jag har sällan så
som i detta ögonblick erfarit, att Du är min verklige
vän. Jag har sällan så som i detta ögonblick känt
mitt hjerta vidgas af tacksamhet öfver att äga en
vän, åt hvilken jag kan anförtro allt, hvad mitt inre
bär i sitt sköte. — Sigge, tack för Ditt bref, tack
ännu en gång och tack för tredje gången! Ett
tröstande och deltagande ord var aldrig för mig mera
af behofvet påkalladt än just denna afton. Jag har
gått här ensam och öfvergifven och lidit outsägligt.
Här äger jag ingen, med hvilken jag kan tala ett
ord af hjertat och får ingen heller, förr än Du
kommer tillbaka. Kom derföre snart. Det är ingen vanlig
artighet, som framkallar denna bön, det är en bön
af uppriktigaste hjerta.

Sigge, Du minns kanske icke Ditt sista ord till
mig, då Du lemnade Upsala? Men jag minns det.
»Farväl», sade Du, »sof godt.» Det var, som Du
vet, kl. 8 på morgonen, och då brukar man ej gå
att sofva, ej heller gjorde jag det den gången. Det
besynnerliga i denna afskedsönskan gjorde derföre på
mig ett eget intryck. Det förekom mig som hade Du
mot Din egert vilja uttalat en profetia, och hade ej
Hugo Malm stått bredvid, så hade jag bestämdt
svarat: Du har rätt Sigge, det kan nog hända, att
jag sofver då Du kommer tillbaka. Detta ungefär

20. — Wikner, Brev. I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 21:33:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/11/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free