- Project Runeberg -  Skrifter / 11. Brev. I. 1851-1869 /
320

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 107. Till S. Wieselgren, 15 Juni 1862

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

320

PONTUS WIKNER

älskade för hans egen skull; men det fick jag ju
ej göra. Jag måste skilja mig från den vännen; det
ville ej gå, bandet oss emellan tillknöt sig allt fastare,
ju brottsligare jag kände mig i förhållande till Jesus.
Omsider blef min ställning förtviflad. Kärleken till
Christus fordrade ett offer. Nu afslet jag
vänskaps-bandet med darrande hand. Det blödde i hjertat
och sved, ty der var bandet fästadt. — Sedan kom
jag till Upsala och blef student. Jag var ännu en
sann Christen, men min Christendom var icke längre
den glada och fridfulla: den hade redan alstrat en
motsägelse i min själ, den mellan jordisk
vänskap och himmelsk kärlek. »Hvilken som
kommer till mig och icke hatar sin >fader och moder
och bröder och systrar och hustru och barn och
dertill sitt eget lif, han kan icke vara min lärjunge»
— dessa ord stodo med eldskrift inristade i mitt hjerta.
Och vänner saknade-jag icke; såsnart jag hade stött
tillbaka den ene, framträdde genast en annan. Jag
kämpade som för lifvet och slet det ,ena bandet
efter det andra och trampade det under mina fötter.
»Christi kärlek», tänkte jag, »tvingar mig så.»

Må ingen, som nu i mig skådar tviflaren och
för-nekaren, djerfvas påstå, att jag aldrig älskat Christus
eller aldrig kunnat offra något för honom, efter jag nu
icke kan böja mitt förnuft under hans lydnad. Den
som så talar, svarar jag: jag har offrat Honom mera
än mången, hvars hjessa nu omgifves af helighetens
gloria, ty jag har offrat Honom icke allenast mina
synder utan äfven min kärlek, och för den, hvilken
älskar såsom jag, är detta det högsta möjliga offer.
Att jag ej äfven offrat mitt förnuft har sin grund

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 21:33:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/11/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free