Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 107. Till S. Wieselgren, 15 Juni 1862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, FÖRSTA SAMLINGEN
323
Så skapade jag idealer i ett slags heligt raseri, och
när idealet stod färdigt, då tryckte jag det sedan
till mitt glödande hjerta, af hvars eld det — förbrändes!
Att förbrännas till aska — detta har hittills
varit alla mina idealers lott, och det ligger i sakens
natur, att det alltid skall så förblifva. Det är
der-före som min jordiska brud aldrig kan blifva mitt
ideal, och mitt ideal, såsom sådant, aldrig,
aldrig kan blifva min brud!
Hvad är då i sjelfva verket mitt
egentliga Ideal? Det måste vara fullkomligt.—
det är det ena — verkligt — det är det andra.
Inom rummets och tidens område är det fullkomliga
ingenstädes verkligt, och det verkliga ingenstädes
fullkomligt. Mitt ideal ligger alltså utom rummet
och utom tiden. Det är derföre en dårskap att
söka det i något sin ligt individuum, i någon
historiskt (d. v. s. i tid e n) gifven person. Mitt
ideal är i sjelfva verket Gud sjelf. Men emedan
Gud naturligtvis icke ångår mig annorlunda, än
försåvidt jag är delaktig af Hans Väsende, så är mitt
ideal just detta, som af Hans Väsende ingår i
mitt och i sjelfva verket utgör detta, kortligen
just det, som philosophien kallar min idé! Denna
är fullkomlig och verklig, så sannt Gud är fullkomlig
och verklig; min närvarande uppgift är endast att
bringa min sinliga verld med den i
öfverensstäm-melse.
Sigfrid! Jag har kommit att säga mer än jag från
början ämnade. Du har fått på en gång min
lef-verneshistoria och min t r o s b e k ä h n e He.
Förlåt, att jag talat så mycket om mig sjelf, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
