Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 113. Till William Dickson, 21 December 1862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, FÖRSTA SAMLINGEN
347
bära William; och något vidare behöfves icke heller,
ty detta enda ord inbegriper utan tvifvel allt hvad
Du är både för mig och andra.
Jag måste lofva Dig att skrifva med denna post
och underrätta dig om mina betyg. Det var på sätt
och vis snällt af Dig att göra denna fordran, ehuru
den var något förmäten, då utan all gensägelse Du
borde hafva skrifvit först till en Philosophie-Candidat.
Men som sagdt är, din fordran är ändå på sätt och vis
snäll, emedan den röjer en smula intresse för mina
öden, såvida detta intresse ej blott och bart är att
tillskrifva det ingångna vadet. Vare härmed huru
som helst, se här mina betyg:
Latin — laudatur
Grekiska — cum laude approbatur
Österländska Språk — laudatur
Theoretisk Ph: ie — insigniori cum laude
approbatur
Praktisk d: o — insigniori cum laude approbatur.
Och nu, William, bäfva! Bäfva för det förlorade
vadet, bäfva för min stora förmåga att förutse
tillkommande ting. Blef ej utgången alldeles sådan som
jag hade förutsagt den? Och nu ett godt råd!
William! När Du slår vad med mig om min framtid,
så ställ dig aldrig på den sidan som representerar min
framgång och lycka. I sådant fall skall du alltid få
orätt. Säg, att jag skall gå upp som en morgonsol och
slockna som ett nattligt stjernfall; säg att menniskorna
skola prisa mig och prisa mig om igen, och ändå,
när det kommer till stycket, finna mig mycket
medelmåttig; säg, att de skola omgifva mig med all jordisk
sällhet på så nära håll, att jag blott behöfver räcka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
