Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 115. Till Otto Landgren, 29 December 1862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, FÖRSTA SAMLINGEN
355
äkta Bellmansk anda genomträngda lilla pjesen: »Ulla
ska’ på bal», hos honom jemte Sven Sjöblom, hvilken
der fantiserade en stund på den i mitt tycke med
hvilket annat instrument som helst täflande
handorgeln, aflade ett kort men, som jag hoppas, honom
icke okärt besök, för Professor Petterson, hvars
sjukdom i halsen nu fått en bättre vändning, tenterande
ynglingen med det om en Österländsk börd vittnande
svarta håret och den starkt höjda näsan, och hvars få
i staden qvarvarande ledamöter med smärta burit sin
saknad efter den ej så längesedan vid min venstra sida
placerade och af Farbröderna Andrén och Leman
efter bästa insigt och förmåga uppfostrade Landgren,
hvilken saknad isynnerhet var kännbar Juldagen, då
Källarmästaren undfägnade de fyra honom i bleka
döden trogna gästerna med fyra rätter mat och två
slags vin, Annandagen, då fyra rätter vankades samt
Menlösa barns dag, då Pelle Andrén firade årsdagen —
hvilken i ordningen vet jag icke — af menlöshetens
och oskuldens förlust, att icke tala om den dagen,
den dystra, då uppgörelsen skulle ske och bristande
medel hos de närvarande, i förening med bristande
ordhållighet hos de frånvarande, gjorde ett några
dagars uppskof oundvikligt, hvarigenom1 vår credit föga
stärkes, stora ledsnad och hjerteliga sorg till Westerås
och Åbylund afvikne käfälskelige Landgren, och blef
jag vid detta brefs mottagande synnerligen glad, helst
jag af den tid, då det blifvit skrifvet, och hvilken
till punkt och pricka träffade in med den, då jag
sist var sysselsatt att skrifva till Dig det bref, som
jag hoppas Du erhållit, granneligen försporde,
huru-ledes mellan våra hjertan en utomordentlig och till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
