Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 121. Till Oscar Quensel, 17 Januari 1864 - 122. Till Oscar Quensel, 16 Februari 1864
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
PONTUS WIKNER
återupprepande. Från denna stund vet jag, att så
är, och att det icke kan vara annorlunda. Hittills har
jag anat det. Denna natt... har den sanningen,
på hvilken årtusenden stafvat, med eldskrift
fram-strålat för min själs öga. Jag har lärt den, verlden
skall lära den lättare efter mig.
... Tror Du, att jag yrar? Ja, jag yrar så som den,
hvilken dricker ur det evigas djup, såsom den, hvilken
hvilar skälfvande af fröjd vid den Eviges hjerta.
Och dock — jag är vaken, nykter och vaken, ehuru
min barm häfves af fröjd ...
Det är midnatt. I morgon får Du dessa rader.
Må de blifva Dig till välsignelse, Dig och
Din Pontus.
122. Till Oscar Quensel.
(Utdrag.)
Upsala, natten till d. 16: de Februari 1864.
Du förvånas att höra mig, filosofen, gifva detta råd.
Jag är glad att kunna säga; att jag gifver Dig dessa
råd just såsom filosof. De sednaste veckorna hafva
öppnat mig nya vyer inom filosofiens verld, hvilka jag
hoppas en gång kunna frambära för menniskorna...
Hör här grunddragen af min verldsåskådning. Det
är billigt, att Du blir den förste, åt hvilken de
meddelas ...
Likasom det finnes två verldar, en absolut och en
relativ, så finnes det ock två synpunkter för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
