Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 126. Till Oscar Quensel, Februari 1865 - 127. Till red. af tidningen Wäktaren, 11 Mars 1865
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384 PONTUS WIKNER
Du finner, att jag ibland måste ha en smula ledsamt.
Men det är icke så farligt. Jag är mig ungefär lik, ser
glad ut och ler oupphörligt... I lilla N. S. är jag
med nästan hvarje gång och tycker, det är roligt...
Snoilsky skickar ibland hem från Rom snillefoster,
glödande af södrens sol. Den mannen är något att
göra af. Han skall blifva stor. — Mins du, huru
jag också hade vissa planer på storhet, när vi voro
tillsammans i Upsala? Jag blef en gång förargad,
när du i mig icke ville erkänna ett snille. Jag
föresatte mig då, att verkligen blifva stor, på det att
du en gång skulle tvingas att taga dina ord tillbaka.
Jag dåre, som ville göra mig det besväret — för din
skull! Du var mig kär på den tiden, och man kan
göra mycket för den, man har kär. Nu är jag nykter
och bryr mig ej om att vara stor eller söka blifva
det. Hvem skulle tacka, hvem skulle älska mig för
det?
... Landgren har i dag firat begrafning efter en
katt, som han marterat ihjäl. Han går sorgklädd.
Det är just rätta sättet; döda först och anlägg sedan
sorg! För öfrigt är det alltid glädjande att se, huru allt
sjukligt medlidande i tid öfvervinnes hos vår ungdom.
En katt är väl icke en menniska heller, och om han
det också vore —!
127. Till red. af tidningen Wäktar en.
I tit. tidning anhåller undertecknad om benäget
upplåtande af plats för nedanstående rader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
