Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 140. Till Elisabeth Kjellberg, 6 Augusti 1866
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, FÖRSTA SAMLINGEN 413
Quistrums-ån har nog Elisabeth hört talas om.
Kafferep vid Quistrumsån en härlig Juli-afton, kunde
det ej vara trefligt? Min gamle 76-årige Mæcenas
halfliggande i en höstack med hundinnan Rosa
bredvid sig, Jungfru Johanna himlande sig öfver naturens
skönhet och jag öfver naturens förbannelse,
representerad af bitande myror; och slutligen kaffet serveradt
af M: lie Heiskannen, sextiårig Finska, envis — är
det ej malerisch? — Dertill kommer, att en
Lands-höfding i detsamma åkte förbi, och att jag i samma
stund kände inom mig någonting af Upsala och att
jag egentligen bordt vara grefve. Kära Elisabeth, hvad
jag ändå tycker om landshöfdingar! Särskildt delar
jag Elisabeths beundran för den, som är i Upsala.
Det skulle vara ljuft att veta, huru mina kaffesystrar
Fröken Hammarsköld och Thekla ha det nu för tiden.
Jag kunde nog få veta det, om jag ville skrifva, men
det orkar jag ej.
I afton går jag troligen till Solbacka och träffar då
Malla. Vet Elisabeth, hon har virkat åt mig en
aldra-somsötaste amict, hvit som en englavinge. Den Malla!
Min gamla Moder anhåller om sin vördnadsfulla
hälsning till den som varit så god och vänlig mot
hennes son. Det skall visst vara Elisabeth, och det
må så vara; men jag tänker på den der fikonstruten,
som räcktes åt mig endast i afsigt att håna.
Nu är jag trött på att skrifva, och derföre slutar
jag. Kära Donna Sophia, jag är ändå allt något
hyggl>gare än man kunde tro af detta bref. I alla
händelser fortfar jag att vara
vännen
Pontus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
