- Project Runeberg -  Skrifter / 11. Brev. I. 1851-1869 /
417

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 141. Till Elisabeth Kjellberg, Augusti 1866

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BREV, FÖRSTA SAMLINGEN

417

ting sväfvande och ©bestämdt 1 sin tro på Mästaren,
ända till dess denne uppfyllde sitt löfte om Andens
utgjutelse. Häraf inse vi, hvaraf det kommer sig, att
vi sjelfva dag efter dag kunna höra och läsa och
tänka de vackraste saker om Kristus, och ändå aldrig
komma till någon fast tro på Honom: det kommer
sig deraf, att vi icke lemna rum för Andens
vittnesbörd. Häraf inse vi med ett ord, att ingen
kan kalla Jesum en Herre utan genom
den hel. Ande. Andens utgjutelse eller Andens
gåfva är alltså lika nödvändig för hvar och en af
oss, som den någonsin varit det för apostlarna, och
är den för vår eviga välfärd nödvändig, så är den
äfven utan tvifvel förhanden. Hvarje gång, som
det eviga med underlig magt tränger sig på din själ,
hvarje gång, som du af allt hjerta önskar, att du
ägde det eviga goda, och beder derom; framför allt,
då du i din själ förnimmer vittnesbörd om evigt lif
i Kristus: så är det den hel. Ande, som utgjuter sig
öfver dig.

Kära Elisabeth, det sagda har blifvit en hel
predikan; men du vet nu, huru jag menade det i mitt
förra bref. Eget nog har jag en gång verkligen
predikat öfver samma ämne. Det var för flera år
sedan i Harbo kyrka.

Jag slutar med en förnyad helsning från min gamla
moder och en oförnyad från den gamla Malla med
sin unga, lifliga själ. De sitta båda inne i mitt rum,
under det jag nu skrifver, och hafva förhållit sig
anständiga hela tiden: »tysta som Egyptens prester».
Den ena stickar på en strumpa, den andra på ett par
benholkar af ull, som jag, på det jag icke alldeles

27. — Wikner, Brev. I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 21:33:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/11/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free