- Project Runeberg -  Skrifter / 11. Brev. I. 1851-1869 /
420

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 142. Till Elisabeth Kjellberg, 25 Augusti 1866

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

420

PONTUS WIKNER

i läran om själavandringen, dä finge jag börja, om
mitt lif i jag vet ej hvad för en skepnad. Dock,
äfven den, som ej blifvit hvad han skulle, kan ju
hoppas på »nya himlar och en ny jord». — Men
man skall först bli en ny menniska, och den
gamla är, hvad mig beträffar, orimligt seg och
efterhängsen.» Den lilla älskliga Thekla! Mins du,
hvad jag sade i mitt förra bref om Guds Andes
verksamhet på menniskohjertat? Här se vi just nu
hos vår lilla Thekla ett sådant Andens besökande
och klappande. O, måtte hon låta upp för denne
Ande, låta Honom helt och fullt inkomma! En person
med Theklas djupa sympati för alla menniskor —
hon har nämligen den sköna gåfvan att kunna känna
sympati äfven för den minst sympatiske — utsättes
härigenom utan tvifvel lätt för faror. Dock, för faror
utsättas vi alla, och vår vaksamhet öfver våra egna
hjer-tan kan aldrig bli för stor. »Hjertat är ett argt och
illfundigt ting.» Det låter förfärligt, men det är sant,
att vi täfla med hvarandra en gräslig täflan i att
trampa det rätta, det gudomliga, det eviga under våra
fötter. Och det lyckas oss tyvärr alltför väl. Hos
somliga ibland oss är tanken på Gud och på Hans
rätt till oss till den grad undertryckt, att vi tänka på
allting annat hellre än på detta. Och. ej nog dermed
att vi hvar för sig äro onda, vi göra äfven, med eller
utan afsigt, allt vårt till för att dana andra, dana
vår omgifning, i likhet med oss sjelfva. Syndens frö
i våra hjertan växer ut i vårt lefverne och sprider
sig till vår umgängeskrets, från den enskilde till
massan, och af denna blifver så ondskans och
arghetens surdeg. Detta är den vanliga gången.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 21:33:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/11/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free