Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 144. Till Herr »Sten Stureson», 14 Oktober 1866
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV’, FÖRSTA SAMLINGEN
423
144. Till Herr »Sten Stureson».
Upsala.
Upsala d. 14 October 1866.
Det var med blandade känslor jag i går mottog
Er skrifvelse: sorgliga, ty jag såg framför mig en
själ som led, glada, ty jag kom dock i beröring
med en själ, som ville lefva ett lif, värd t att
1 e f v a. O, hvad jag törstat efter sådana själar!
Gud välsigne Er derföre, unge man, hvem Ni
än är!
På Er fråga svarar jag detsamma som Ert samvete
väl ofta sagt Eder: ett obetingadt nej. Man skall
ej göra ond t, i hopp att godt skall komma
der-utaf. Man skall ej göra det, ty det är omöjligt, att
det onda skulle vara den rätta vägen till det goda.
Att »öfverlemna sig ohejdadt åt sinnligheten» —
Gud bevare Er! Hvad skulle följden blifva? Att Ni
slutligen vämjdes vid den sinnliga njutningen, säger
Ni. Ja det är sannt; men vet Ni hvad denna,
vämjelse innebär? Att Eder kraft är uttömd, Eder
förmåga att njuta förslöad, under det att synden ändå
förblifver Eder herre. Tror Ni icke, att denna samma
herre, som utslitit Er, skall veta att taga i s i n tjenst
hvarje den minsta tillstymmelse af återvändande kraft?
Jo, säger jag, och Er egen erfarenhet skall gifva mig
rätt. Ni har någon gång utmattat Er genom att tömma
den sinnliga njutningens bägare, och då har för någon
tid mättnad eller till och med vämjelse inställt sig;
Ni trodde Er kanske ett ögonblick befriad från
sinnlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
