Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 146. Till Sigfrid Wieselgren, 4 December 1866 - 147. Till John Åkermark, 22 Januari 1867
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43S
PONTUS WIKNER
blifva saliga; att jag äfven för min enskilda del
genom erfarenhet känner, att Han är Frälsaren; att
jag ej känner något högre kall i verlden än att vittna
om Honom och hvad som genom Honom blifvit
verldens egendom.
Men säg Din Fader, att jag ännu tror, att likasom
Christendomen eröfrat så många andra krafter för
sin tjenst, så skall han ock eröfra den mensklige
tanken. Det går långsamt, men det går ändå.
Jag-tror äfven i detta fall på Christendomens segerkraft,
och jag anser välsignadt hvarje det minsta steg som
tankeverlden föres närmare intill den eviga sanningen.
Derpå arbetar den ärlige vetenskapsmannen.
Vore jag säker, att jag icke vore kallad till
vetenskapsman, då skulle jag ej ett ögonblick tveka att
blifva praktisk själasörjare. Nu är jag ej viss derom;
och sålänge denna visshet saknas, måste det vara
min pligt att stanna på den bana jag beträdt eller
rättare, att söka arbeta mig fram på den.
Jag stannar således qvar här. Säg Din Fader detta
och tacka honom för att han ville mig väl.
Din vän
Pontus W.
d. 4: de Decemb. 66.
147. Till John Åkermark.
(Utdrag.)
Upsala, 22 Januari 1867.
. .. Att jag någon gång under den förflutna
terminen varit sluten och otillgänglig — det tror jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
