Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 149. Till Oscar Quensel, 1 Januari 1868 - 150. Till Elisabeth Kjellberg, 2 Januari 1868
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
PONTUS WIKNER
fordran, är icke blott ett misstag, det är ett brott.
Men då denna fordran är fullkomligt obetingad och fri
från alla vilkor, så är hon någonting absolut, eller
jag har i henne påträffat det absoluta, det gudomliga.
Hvad Gud än i öfrigt måtte vara, säkert är, att han
till min vilja ställer det obetingade budet: var helig.
Men bjuda och befalla en vilja, det kan blott en
vilja. Derför är Gud en vilja i förhållande till mig.
Vill man nu dermed påstå, att jag icke träffat någon
bestämning, som Gud äger i och för sig, utan endast
i förhållande till mig, så svarar jag, att en
bestämning, som Gud har i och för sig i den mening, att
han icke tillika har den i förhållande till mig, skall
hvarken jag eller någon annan någonsin kunna
uttala; ty hvad jag uttalar, är i och med detsamma
satt i förhållande till just mig.
Det blir ett helt annat lif i en verldsåskådning,
som1 antar, att Gud vill något, än i den, som antar,
att Gud bara vet och ingenting annat är än bara
vetande. Jag är alldeles utledsen på att blott äga
en Gud af det senare slaget...
150. Till Elisabeth Kjellberg!
Dig, som med ett klart hufvud förenar ett
men-niskoälskande hjerta, tillegnar jag dessa tankar öfver
en filosof, som är värd att tänka på. Och när Platon
tager i anspråk Ditt hufvud för sina stora och sköna
idéer, så anhåller jag, att Du måtte använda Ditt
menniskoälskande hjerta till att öfverse med de brister,
som vidlåda min framställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
