Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 151. Till John Åkermark, 13 Januari 1868 - 152. Till John Åkermark, 18 Februari 1868
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, FÖRSTA SAMLINGEN 445
den fördoldaste vrå af vår själ i frid, innan den
fått en alldeles ny gestaltning och ett alldeles nytt
innehåll. Så skall det vara. Det behöfver vår tid.
Det är en helig vilja, hon för sin frälsning behöfver;
det är den, hon i sjelfva verket ropar efter, när
hon ropar efter frihet i det och frihet i det; ty
friheten är viljans form, är, om jag så får säga,
hennes utsida, och det är den sidan, man först ser.
I denna tankeriktning har jag fått näring af en
bok, som U. lånte mig, v. Zezschwitz’ »Zur Apologie
des Christenthums». Det lönar verkligen mödan att
läsa den boken. Jag är visst icke ense med förf, om
allt; men hvilka vyer! hvilket mästerskap i att
fast-hålla synpunkter!
152. Till John Åkermark.
(Utdrag.)
Upsala, 18 Febr. 1868.
Jag funderar på att nu snart börja ett kollegium
i Kants Kritik der reinen etc., och för detta
ändamål håller jag nu på att ännu en gång studera den
gamla hederliga boken. Jag är alldeles förtjust i
gubben Kant. Alltsedan jag i julas slutade v.
Zezschwitz’ Apologie des Christenthums, har jag ideligen
läst Kant, stundom mer än 100 sidor om dagen,
hvilket jag tycker är hederligt. Ibland har jag varit
så förtjust att jag velat skrika. Plato var stor — men
Kant! Och så naiv sedan! »En gång for jag från
Pillau till Königsberg, och då hade jag sjösjuka»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
