- Project Runeberg -  Skrifter / 11. Brev. I. 1851-1869 /
452

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 156. Till Thekla Knös, 19 Augusti 1868

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

452 PONTUS WIKNER

då: O Thekla, du mina känslors morgonrodnad, du
dyrbaraste bland alla preciösa i min själs juvelskrin,
du mina tankars höghvälfda bifrost, du solätråle i
ariadagg, du lilla fjäder från undersidan af Eros’
venstra vinge, du tysta källsorl från Arkadien, du
vindflägt i Hesperiens trädgårdar, du eko af sferernas
harmoni, du första, sista och medlersta stjerna i Orions
bälte,1 du Ganges’ kyss mot Ostindiens jord, i den
stund då Hindu-enkomas skuggor med »den bleke
ynglingen» tråda sin aftondans på hennes stränder, du
strimma af det oändliga blå som drömmer kring
Martinique, du blixt ur Westindiefararens dunkla öga,
du skimmer från Spetsbergsfararens vintergata, du
aqua destillata ur stjernornas silfvertårar, du zodiakens
skönaste smycke, du djurkretsens Jungfru, du
Tvillingen, Vågen, Skorpionen, Kräftan, Väduren, Oxen
— nej hvad är det jag säger?––––––-kort sagd t, du
inbegreppet af all fullkomlighet, så vill du då, att
det skall blifva mitt öde att komma till
Löfvings-borg, visserligen efter all sannolikhet ett ljuft öde,
men ändå ett öde. Nåväl — tänkte jag vidare — här
äro några rader bifogade af honom sjelf, hvilken
Thekla med ljuft skälfvande läppar brukade nämna
med namnet Urban; detta är så mycken godhet, att
jag icke kan inse, huru jag skulle kunna motstå den.
— Så tänkte jag ett ögonblick; men så råkade jag
att vända mig på en annan sida, den kritiskt-moraliska
sidan, och då fann jag, att jag äfven denna gång
måste stanna vid det bleklagda n e j, som jag flere
gånger förut haft mod att uttala, när samma fråga
varit å bane.

1 Tillägg: du alla öckenvandrande kamelers trånande hemlängtan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 21:33:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/11/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free