Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utdrag ur philosophiska bref från Edgar till Roderik (1864—1865) - Ur Femte Brefvet - Ur Sjette Brefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
PONTUS WIKNER
och sedan den ene, och så den andre, och så den
tredje. Kan man icke känna sig litet vemodigt stämd?
Var barmhertig och skrif till mig ett långt bref. Du
skali möjligen kunna skrifva till en trefligare
men-niska, men näppeligen till en tacksammare. — Frid!
En af »de sedvanlige» var just nu här och bad om
sin hälsning. Tror du icke, att han också reser sin
väg? — Jo till Westerås. Det finns snart ingen stad
eller by i Svea land, som icke anser sig äga rätt
att beröfva mig en umgängsvän på en å två månader.
— Än en gång: frid!
Ur Sjette Brefvet.
[Edgar tackar Roderik för brev; att Roderik ej
skrivit förr, har berott därpå, att han varit
upptagen av sin sjuke vän Georg, något som Edgar
finner helt naturligt.]
Jag har ännu aldrig kunnat förlika mig med
dem, som låta hela sin personlighet uppgå i
abstrac-tioner och så mycket tänka öfver, hvad som
rätteligen bör kallas sannt och godt, att de totalt glömma
bort att för sin del äfven i det concreta lifvet
efter-sträfva det efter sträfvans värd a. När jag
närmar mig en sådan personlighet, känner jag mig
alltid kringsvept af en förunderligt kylig atmospher
och en frossbrytning skakar mina leder. Visst är
klarheten en god sak, ja en nödvändig sak; men
då det nu en gång är så beskaffadt att i vår
närvarande ställning icke hela vår andes innehåll kan
uppgå i klarhet, så vore det en dårskap att
förden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
