Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utdrag ur philosophiska bref från Edgar till Roderik (1864—1865) - Ur Elfte Brefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504
-PONTUS WIKNER
sade om sig sjelf det bästa som kan sägas om någon,
nämligen att Han var ett med Gud och att ingen
af Judarne skulle kunna straffa Honom för synd. Ja,
om Han också var ödmjuk, såsom Han väl var, så
talte Han äfven om detta, och sade: jag är mild och
ödmjuk af hjertat. Deraf borde man kunna förstå,
att den rätta ödmjukheten (ty Han hade väl1 ändå en
sådan) icke består uti att nedsätta sig sjelf, icke
består uti att göra sig sjelf uslare än alla andjha
varelser och sedan till på köpet beskylla sig för
högmod, utan att hon består i att om sig sjelf tänka och
tala sanningen och låta sig gälla precist hvad man
är. Är detta den rätta ödmjukheten — och jag hoppas,
att så är — då kan högmodet icke bestå i någonting
annat än att anse sig sjelf för någonting mera och
bättre än man är! Är det nu antaget att jag till
mitt innersta väsende — det som nämnes Jag —
är ett med Gud, då kan jag blifva högmodig endast
med det vilkor, att jag anser mig sjelf för
någonting mera än detta. Men någonting mera än
gud-domlighet kan jag åtminstone icke föreställa mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
