Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar - 131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄRKNINGAR 579
man glömmer, att den enes åskådning och samvete kunna
icke stifta lag för den andres.”
Sid. 396, rad 15 nu kommer ut på landet. Ändrat hos E.
Kjellberg (sid. 38) till vistats en tid här på landet.
— 396, rad. 23—30. Elos Kjellberg, Minnesteckn. 40, står
allra sist i det brev, som av henne uppgives vara skrivet
den 15 juni 1865, följande stycke, som delvis motsvarar
ifrågavarande rader: ”Under mitt sista föredrag i Upsala
observerade jag ibland, att ett par ögon så snällt
blickade upp till mig, der jag stod som ett slags offerdjur i
katedern. Jag kände mig tacksam härför, ty det
uppmuntrade mig betydligt. Nu tror du förmodligen, att det
var ett par smäktande qvinnoögon. Äh nej 1 Sådana
smäkta icke så lätt, då de riktas på mig, jag, som ju skall
vara en filosof, hvilket i de flestas tankar är synonymt
med en affälling, eller att vara en otrogen bland de
rätttrogne. Den snälla blicken kom från en mig obekant
liten — student, ej något vidare, men det var mig
alldeles nog, för att jag skulle känna mig lifvad till mera
mod. Du kan ej tro, huru högt jag värderar en vänlig
blick af en menniska. Det är mig mer än många vackra
tal.”
Det är väl knappast troligt, att E. Kjellberg på fri
hand ihopsatt allt detta. Sannolikt har hon begagnat
yttranden av Wikner i andra brev. Den lille studenten med
de vänliga blickarna är dock långt ifrån säkert
dokumenterad. Jag tillägger, att det förefaller mig möjligt,
att E. Kjellberg vid sina omredigeringar av Wikners
brev stundom begagnat sig av muntliga yttranden av
denne.
— 396, rad 31 f. motsvaras hos Kjellberg, Minnesteckn. 40,
av ”Farväl! Vi”.
— 397> rad 3 ff. De sista styckena (”Jag—farväl!”) i
Wikners brev av den sista maj 1865 ingå ej i E. Kjellbergs
Wiknerbrev av den 15 juni. Däremot citerar hon i
Minnesteckn. 36 det väsentliga i det första stycket — med en
inledning, som möjligen tagits ur ett annat Wiknerbrev:
”Att jag kan ha vänner i det fördolda, derpå har jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
